onsdag 20 augusti 2014

Det blir inte alltid som man vill

Hej.
Jag har inte skrivit och berätta hur vi gick vidare med Foxy vår lilla tant. Efter behandlingen av Li så blev hon inte bättre. Tyvärr.  Vi ställde henne på 10 dagar Metacam och vila i 2 v. Eftet det skulle vi skritt igång. Under denna tid hittade vi en ny sadel,  eftersom vi ville utesluta den. Lolla hjälpte oss med det.
M i n magkänslan var inte ok, jag bestämde att vi skulle ta ut veterinär som fick göra en haltutredning. Det slutade m 6 st sprutade leder. Hovled,kota och knä alla i fram. Även markering båda bak högt men vi fokuserar på fram.
Åter vila nu i sjukhage i 4 v. Suck.
Återbesök och lite bättre men vi valde iaf spruta igen. Dock ej höger framknä.
Vila och sjukhage 1 v, v2 ledas 15 min, v3 skritt 15 min osv.
Men nu till problemet...
Vi kunde aldrig sadla utan att hon helt vansinnigt slänger sig i stallgången. Blir helt tokig... ;(
My blir så klart jätte bekymrad och rädd.
På påskdagen har vi bokat återbesök och jag har pratat många gånger med veterinären under tiden. Och berättat läget lika så att vi sista veckan skulle vara uppe i några minuter trav, vilket vi snabbt efter att försökt konstatera att hon fortfarande var halt. Vilket blev så att hon åter blev stående i vila.
Så kom påskdagen.
Veterinären gjorde sin utredning vilkt visade på att vår Flicka var sämre, mycket sämre än när vi sprutade henne första vändan.
 Det finns inget mer att görs. Visst kan ta ut röntgen mm. Men eftersom hon även påvisar sin smärta under sadling så är det säkert betydligt svårare smärtor än bara i benen. ;(.
Vi fick henne utdömd och hon fick länma oss tidigt i våras.
Vår tid tillsammans blev kort, väldigt kort. Men det är min skyldighet att ta beslutet när smärtan så stor. Och dom bra dagarna blir få.
Vila i frid.
Smärtsamt med sant.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar