Hej . Oj vad tiden går fort när man har roligt, men helt plötsligt tar det slut .
17 november
My och en kompis var ute och red i skogen . Lite skymning och en väg som inte var helt bekant. Mulle trampar på och helt plötsligt försvinner han under My och hon trillar huvudstupat framåt. Mulle har gått ner sig med höger framben i ett hål i berget . Paniken slog över tjejerna dom inser att Mulle sitt fast . Han lade sig ner efter en stund och det såg så obehagligt ut där han låg när vi kom fram. Han hade benet i fel vinkel och för mig såg det ut som bemet var benet av!!
Det tar ca 1 timme för 4 man att tillslut lyckas få loss benet, ända upp till knät så djupt hade han sjunkit, sista fick vi bända med kofot då skon hade kilat fast. Där står Mulle på 3 ben mitt ute i skogen höft upp så vägen ner var lång över 2 diken och ett gärde. Jag och en till beger oss till stallet för att hämta transport. Medans dom andra 4 tar sig långsamt ned för med 2 hästar . Väl hemma så är veterinären på väg ut till stallet och han ser bekymrad ut och funderar nog på om det inte vore bäst att köra han till klinik, men bedömer att läget inte det bästa och att Mulle inte skulle klara det som det är idag. Smärtstillande ,zink bandage och såromläggning. Återbesök nästa dag för ett utlåtande . Men 50/50 hade vi sa veterinären. Hade Mulle inte stått på alla ben dagen efter var det kliniken och hängmatta i minst 6 veckor. Då veterinären misstänkte stor skada på ligamenten och knät . Nu har det gått snart 3 veckor och vi har haft boxvila med små korta promenader och återbesök i 10 december gav klartecken att My kunde skritta uppsuttet korta turer. ...
Vi har haft en otrolig tur 👍❤
Tidig morgon påväg mot tävling med My och Mulle.
Jo så är det. Här har dom utvecklats med vind i seglet hela våren och sommaren. 😊
Nu har vi bemästrat tävlingsbanorna också. 💪
Kram alla
Vägen till toppen är som himmel och helvete. 💜
My och Mulle har jobbat i motsvarandra under en lång period. Tankarna har varit sälja eller kämpa. Mulle lyckades ge Mys lilla självförtroende en regäl törn. Han lyckades få av my vid 2 tillfällen ganska regält och det har varit svårt att motivera det för henne ,eftersom jag själv har thckt att hans sätt inte har varit försvarbart .
Så i december bestämde vi oss för att ta hjälp.
Vi har ju tur att vi faktiskt har en mycket snäll och hjälpsama ridlärare på Mys ridskolan. Kristin och Elin. Vi bestämde att flytt av Mulle var nödvändigt för att få ut maximalt med tid och hjälp. Dom har 3 egna hästar, jobbar och hjälper även till med inridning, tillridning och försäljning, så deras agenda är ganska full. 😊.
Vi tog plats i det nya tillfälliga stallet i mitten på december och planen var 1 månad, vi är kvar än.
Planen har varit att Kristin har ridit mulle första 2 veckorna, vi har bara skött marktjänsten.
Under jullovet så var vi bortresta ,så fick en ridlektion innan vi åkte precis. Då var det 2 v utan ridningen.
När vi kom hem efter nyår så blev det en liten lugnare start innan kristin drog på med en intensiv ridvecka innan skolan började.
My har utvecklats väldigt mycket och Mulle har varit tillfreds med sig själv under denna tid.
Han e inte en dum ponny utan väldigt arbetsvillig och vill verkligen göra rätt. Han blir frustrerad när han känner att ryttaren blir tvecksam och inte har en plan i sin ridningen .
Det Kristin och Elin har hjälp My med är att hitta tillbaka till glädjen i sin ridning och att ge My verktyg som hon kan använda när hon rider.
Vi har inte gått i mål än, men My och Mulle är en bra bit påväg åt rätt håll.
Just nu är det tungt... Jag står vid ett vägskäl och måste välja. Jag tar en paus från nuet och hoppas att det kan ge mig tid atr finna styrka. När jag själv tvivlar, vem ska då kunna hjälpa mig ta rätt...
Tanken....
