Hej . Oj vad tiden går fort när man har roligt, men helt plötsligt tar det slut .
17 november
My och en kompis var ute och red i skogen . Lite skymning och en väg som inte var helt bekant. Mulle trampar på och helt plötsligt försvinner han under My och hon trillar huvudstupat framåt. Mulle har gått ner sig med höger framben i ett hål i berget . Paniken slog över tjejerna dom inser att Mulle sitt fast . Han lade sig ner efter en stund och det såg så obehagligt ut där han låg när vi kom fram. Han hade benet i fel vinkel och för mig såg det ut som bemet var benet av!!
Det tar ca 1 timme för 4 man att tillslut lyckas få loss benet, ända upp till knät så djupt hade han sjunkit, sista fick vi bända med kofot då skon hade kilat fast. Där står Mulle på 3 ben mitt ute i skogen höft upp så vägen ner var lång över 2 diken och ett gärde. Jag och en till beger oss till stallet för att hämta transport. Medans dom andra 4 tar sig långsamt ned för med 2 hästar . Väl hemma så är veterinären på väg ut till stallet och han ser bekymrad ut och funderar nog på om det inte vore bäst att köra han till klinik, men bedömer att läget inte det bästa och att Mulle inte skulle klara det som det är idag. Smärtstillande ,zink bandage och såromläggning. Återbesök nästa dag för ett utlåtande . Men 50/50 hade vi sa veterinären. Hade Mulle inte stått på alla ben dagen efter var det kliniken och hängmatta i minst 6 veckor. Då veterinären misstänkte stor skada på ligamenten och knät . Nu har det gått snart 3 veckor och vi har haft boxvila med små korta promenader och återbesök i 10 december gav klartecken att My kunde skritta uppsuttet korta turer. ...
Vi har haft en otrolig tur 👍❤
