Vi är medvetna om att vårt barn har humör, det tänder bara till, men
känner att man inte får vara med, samma regler gäller inte för alla
utan man ändrar vart eftersom spelet fortgår, man får alltid vara den
som letar, man är tacksam att reta för man blir så arg, man
måste hela tiden jobba på sin existens... tillslut rinner
bägaren över, då kan t.o.m ett litet skämt få dig att rusa i höjden, du
ser inte dom som faktiskt vill hjälpa utan du rusar på och råkar göra
även den oskyldiga illa, du är inte medveten vad som finns i din närhet,
du känner inte att det faktiskt finns någon där som bryr sig allt är
svart ... du har råkat tramp även den på tårna och helt plötsligt är du
helt själv.
Jag har så svårt att tro att man vid 9 års ålder eller tidigare medvetet kan utsätta sina vänner för mobbing eller trakasserier.
Det är sällan ens fel att två träter men blir dom 3 eller flera mot 1... vad kallar man det?
Jag vill inte ursäkta eller skylla på ... men mitt hjärta blöder! mina tårar rinner, jag vill bara skrika jä....la idioter.... men jag är vuxen ska vara en förebild för mina barn jag måste visa respekt och göra det jag tror är det rätta.....
Vad gör vi??
Vi valde att ta en antimobbing turné... Började beta av listan som i detta fall var 6st... ganska lång ... eller hur?
knacka dörr och berätta vad detta handlade om, och vi sätta oss ner och så började vi från början...
Summa summarum har varit positiv från berörda... men det som förvånar oss och respektive föräldrar var ... Varför har vi inte fått reda på något ???
Så jag undrar vad gör skolan?
Vad är skolans skyldighet... ?
Vi har haft många långa samtal med berörd fröken, men varför är det bara vi och inte dom andra som också blivit informerade om vad som hänt ... är mitt barn en liten jävel???
I skrivande stund är far och son ute på denna turnering, listan är snart slut.
Tack för i kväll M